Det är farligt att leva
2011-07-15 @ 18:48:45
Visste nu att en val drunknar om den är under vattenytan i mer än 30 min utan att andas.
Det visste inte jag, men jag insåg en sak medans jag läs te detta. Man lever farligt, jämt. Även fast du lever hela ditt liv där du ska, i det här fallet vattnet, så kan det döda dig.
Det ÄR farligt att flyga flygplan, åka skidor, sitta på ett bilflak. Men det är oxå farlig att sitta på en stol(den kan gå sönder) eller gå(du kan ramla) och att ligga ner är ju nästan självmord(du kan dränka dig själv i ditt eget släm)...
Så ska vi gå omkring och oroa oss för att leva? Majoriteten av Sveriges befolkning åker bil dagligen, utan några funderingar, men en stor del av samma befolkning är oxå väldigt flygrädda, planet kan ju krasha. men tänk då på att det inträffar många fler bilolyckor än vad det gör flygolyckor på en månad. Men så då oroar vi oss egentligen oss för fel sak? Eller är det ens lönt att oroa sig alls?
Tillexempel så var Göran Kropp en svensk bergsbestigare som klättrade extremare berg efter det det andra, men vid ett enkelt rutinklättrings tillfälle så falerade utrustningen och han dog. Inte när han besteg ett av bergen i Himalaya utan vid ett träningsberg i Washington.
Varför gå omkring oroa oss för att något kan hända, när man kan leva sitt liv och göra något misstag eller till och med göra illa sig men ändå må bra?
Jag åkte en veckas skidåkning i Hafjäll i Norge, där man åkte utför i OS 94. Svarta backar o rubbet. Ramlade inte en gång.. Men sedan nån månad senare åkte jag en dag i Örnsköldsviks skuleberget. Halv platta backar och lyckas ramla och slå till korsbandet så illa att jag var tvungen att operera..
Jaja. Livet är hårt. Men det ska ju vara kul oxå.
Gör inget vårdslöst men lev inte som en fegis.
Det visste inte jag, men jag insåg en sak medans jag läs te detta. Man lever farligt, jämt. Även fast du lever hela ditt liv där du ska, i det här fallet vattnet, så kan det döda dig.
Det ÄR farligt att flyga flygplan, åka skidor, sitta på ett bilflak. Men det är oxå farlig att sitta på en stol(den kan gå sönder) eller gå(du kan ramla) och att ligga ner är ju nästan självmord(du kan dränka dig själv i ditt eget släm)...
Så ska vi gå omkring och oroa oss för att leva? Majoriteten av Sveriges befolkning åker bil dagligen, utan några funderingar, men en stor del av samma befolkning är oxå väldigt flygrädda, planet kan ju krasha. men tänk då på att det inträffar många fler bilolyckor än vad det gör flygolyckor på en månad. Men så då oroar vi oss egentligen oss för fel sak? Eller är det ens lönt att oroa sig alls?
Tillexempel så var Göran Kropp en svensk bergsbestigare som klättrade extremare berg efter det det andra, men vid ett enkelt rutinklättrings tillfälle så falerade utrustningen och han dog. Inte när han besteg ett av bergen i Himalaya utan vid ett träningsberg i Washington.
Varför gå omkring oroa oss för att något kan hända, när man kan leva sitt liv och göra något misstag eller till och med göra illa sig men ändå må bra?
Jag åkte en veckas skidåkning i Hafjäll i Norge, där man åkte utför i OS 94. Svarta backar o rubbet. Ramlade inte en gång.. Men sedan nån månad senare åkte jag en dag i Örnsköldsviks skuleberget. Halv platta backar och lyckas ramla och slå till korsbandet så illa att jag var tvungen att operera..
Jaja. Livet är hårt. Men det ska ju vara kul oxå.
Gör inget vårdslöst men lev inte som en fegis.
Kommentarer
Postat av: Linn
Heej! Måste säga att du är en jätte duktig skribent! :)
Det är intressant det du skriver om och hur du skriver dem! ^^
Trackback
