Vart är världen på väg?
2011-07-12 @ 10:19:07
10de juni 1991 började som en helt vanlig dag för USA men slutade i kaos. Framför en grundskola stod 11 årige Jaycee Dugard och väntade på sin styvfar som skulle hämta henne efter skoldagen var slut. Detta ändrades drastiskt då 2 främlingar kidnappade henne med syvpappan som ögonvittne och sedan vara borta i 18 år. Föräldrarna lär ha antagit att dottern var död och skulle inte komma tillbaka.
Men för en gångskull så slutar sagan "lyckligt". Hon hittades av en slump och fick komma tillbaka till sina nära och kära som 29 åring. Med en hel skolutbildning förlorad och 2 döttrar.
Jaycee hade i 18 år blivit en sexslav till sina kidnappare. Hon födde sin första dåtter som fjortonåring och sin andra som 18 åring.
Trauma efter trauma har varit majoriteten av hennes liv och hela hennes döttrars tid.
När hon nu äntligen nått friheten så har hon fått 20 miljoner dollar i skadestånd av delstaten Kalifornien. Då slog det mig. Kvinnan har under större delen av sitt liv både blivit fysiskt och psykiskt misshandlad. Inga pengar i världen kan ta bort de minnen som förevigt kommer att vara inristade som en skräckfilm i hennes minne. Hennes döttrar som hon älskar, kommer alltid att ha en pappa som kidnappade och misshandlade henne, i 18 år.
Det är ironiskt hur världen alltid speglar tillbaka allt till pengar. Krig, Traumatiska händelser, skador, misstag. Jag kan göra listan oändlig.
Vi har en värld, uppbyggd på pengarnas värde. Att betala en kvinna en enorm summa pengar som ett tarvligt "förlåt" och ett billigt sätt att inte känna skam.
Visst kunde inte staten veta att en 11 årig flicka skulle bli kidnappad en vanlig måndag och sedan 18 år senare bli fri med allvarliga mentala skador för resten av livet. Men jag tror ärligt talat inte att pengarna hon får kommer att göra henne lyckligare i mån av mental hälsa. Hon är förmodligen ekonomiskt oberoende i större delen av sitt liv men vad gör det om hemska minnen hemsöker henne lika länge?
Irritationen bygger upp sig inom mig och fegheten från världens starkaste och mäktigaste stater och länder alla har är chockerande.
Usch.
Men för en gångskull så slutar sagan "lyckligt". Hon hittades av en slump och fick komma tillbaka till sina nära och kära som 29 åring. Med en hel skolutbildning förlorad och 2 döttrar.
Jaycee hade i 18 år blivit en sexslav till sina kidnappare. Hon födde sin första dåtter som fjortonåring och sin andra som 18 åring.
Trauma efter trauma har varit majoriteten av hennes liv och hela hennes döttrars tid.
När hon nu äntligen nått friheten så har hon fått 20 miljoner dollar i skadestånd av delstaten Kalifornien. Då slog det mig. Kvinnan har under större delen av sitt liv både blivit fysiskt och psykiskt misshandlad. Inga pengar i världen kan ta bort de minnen som förevigt kommer att vara inristade som en skräckfilm i hennes minne. Hennes döttrar som hon älskar, kommer alltid att ha en pappa som kidnappade och misshandlade henne, i 18 år.
Det är ironiskt hur världen alltid speglar tillbaka allt till pengar. Krig, Traumatiska händelser, skador, misstag. Jag kan göra listan oändlig.
Vi har en värld, uppbyggd på pengarnas värde. Att betala en kvinna en enorm summa pengar som ett tarvligt "förlåt" och ett billigt sätt att inte känna skam.
Visst kunde inte staten veta att en 11 årig flicka skulle bli kidnappad en vanlig måndag och sedan 18 år senare bli fri med allvarliga mentala skador för resten av livet. Men jag tror ärligt talat inte att pengarna hon får kommer att göra henne lyckligare i mån av mental hälsa. Hon är förmodligen ekonomiskt oberoende i större delen av sitt liv men vad gör det om hemska minnen hemsöker henne lika länge?
Irritationen bygger upp sig inom mig och fegheten från världens starkaste och mäktigaste stater och länder alla har är chockerande.
Usch.
Kommentarer
Trackback
