Tord, Torsten och allt annat som inte är mainstream
Vad finns det för mening med att var mainstream, egentligen. Sådär medelmåttta och likadan som alla andra. Jag vet vad jag vill vara eller rättare sagt, jag har inga jävla aning vad jag vill vara. Men jag vet exakt vad jag inte vill vara, mainstream och vanlig. Att gå runt och se ut som den som går brevid mig är en mardröm som kommer att tillslut ta kål på lilla mig. Och visst, jag kan ju gå och vara helt himla udda och se ut som vilken knasig kärring som helst, men då ska ju andra små spioner också se mig och helt plötsligt var jag inte så egen och udda längre, nu var vi visst ett antal robotar igen som går och ser likadana ut, igen... Så då prövar man alla olika sätt att bli udda igen och tillslut kommer jag väll gå runt med tröjor på benen och skor i håret eller nått. Bara för att ingen annan ska se likadan ut. Och jag vill verkligen inte ha skor i håret. Men vad ska jag göra då? Jag vill vara egen och visst är ignen perfekt och jag vill vissa dagar bara gömma mig i mängden och inte sticka ut. Men jag står då i mitt livs dilemma. Jag står framför min garderob och ska bara ta fram en helt vanlig basic tröja och ett par jeans eller nått, men så slutar det med att jag ändå ser helt jävla späjsad ut, för jag vet inte hur man ser normal ut. Det är mitt livs dilemma som jag fan inte kan lösa... Och sen när jag väl vill se helt jävla späjsad ut så går ju det också åt fanders. Men sån var jag, det har jag just nu lärt mig. Och nu börjar jag inse att ingen kommer att läsa den här texten som jag just kladdat ner.. Men det stör mig inte, för det är intre det jag vill. Jag skriver för att jag vill skriva till mig själv. Dessutoom ska jag skaffa en hund som heter Tord. Det har jag bestämt.
