Det är farligt att leva
Visste nu att en val drunknar om den är under vattenytan i mer än 30 min utan att andas.
Det visste inte jag, men jag insåg en sak medans jag läs te detta. Man lever farligt, jämt. Även fast du lever hela ditt liv där du ska, i det här fallet vattnet, så kan det döda dig.
Det ÄR farligt att flyga flygplan, åka skidor, sitta på ett bilflak. Men det är oxå farlig att sitta på en stol(den kan gå sönder) eller gå(du kan ramla) och att ligga ner är ju nästan självmord(du kan dränka dig själv i ditt eget släm)...
Så ska vi gå omkring och oroa oss för att leva? Majoriteten av Sveriges befolkning åker bil dagligen, utan några funderingar, men en stor del av samma befolkning är oxå väldigt flygrädda, planet kan ju krasha. men tänk då på att det inträffar många fler bilolyckor än vad det gör flygolyckor på en månad. Men så då oroar vi oss egentligen oss för fel sak? Eller är det ens lönt att oroa sig alls?
Tillexempel så var Göran Kropp en svensk bergsbestigare som klättrade extremare berg efter det det andra, men vid ett enkelt rutinklättrings tillfälle så falerade utrustningen och han dog. Inte när han besteg ett av bergen i Himalaya utan vid ett träningsberg i Washington.
Varför gå omkring oroa oss för att något kan hända, när man kan leva sitt liv och göra något misstag eller till och med göra illa sig men ändå må bra?
Jag åkte en veckas skidåkning i Hafjäll i Norge, där man åkte utför i OS 94. Svarta backar o rubbet. Ramlade inte en gång.. Men sedan nån månad senare åkte jag en dag i Örnsköldsviks skuleberget. Halv platta backar och lyckas ramla och slå till korsbandet så illa att jag var tvungen att operera..
Jaja. Livet är hårt. Men det ska ju vara kul oxå.
Gör inget vårdslöst men lev inte som en fegis.
Det visste inte jag, men jag insåg en sak medans jag läs te detta. Man lever farligt, jämt. Även fast du lever hela ditt liv där du ska, i det här fallet vattnet, så kan det döda dig.
Det ÄR farligt att flyga flygplan, åka skidor, sitta på ett bilflak. Men det är oxå farlig att sitta på en stol(den kan gå sönder) eller gå(du kan ramla) och att ligga ner är ju nästan självmord(du kan dränka dig själv i ditt eget släm)...
Så ska vi gå omkring och oroa oss för att leva? Majoriteten av Sveriges befolkning åker bil dagligen, utan några funderingar, men en stor del av samma befolkning är oxå väldigt flygrädda, planet kan ju krasha. men tänk då på att det inträffar många fler bilolyckor än vad det gör flygolyckor på en månad. Men så då oroar vi oss egentligen oss för fel sak? Eller är det ens lönt att oroa sig alls?
Tillexempel så var Göran Kropp en svensk bergsbestigare som klättrade extremare berg efter det det andra, men vid ett enkelt rutinklättrings tillfälle så falerade utrustningen och han dog. Inte när han besteg ett av bergen i Himalaya utan vid ett träningsberg i Washington.
Varför gå omkring oroa oss för att något kan hända, när man kan leva sitt liv och göra något misstag eller till och med göra illa sig men ändå må bra?
Jag åkte en veckas skidåkning i Hafjäll i Norge, där man åkte utför i OS 94. Svarta backar o rubbet. Ramlade inte en gång.. Men sedan nån månad senare åkte jag en dag i Örnsköldsviks skuleberget. Halv platta backar och lyckas ramla och slå till korsbandet så illa att jag var tvungen att operera..
Jaja. Livet är hårt. Men det ska ju vara kul oxå.
Gör inget vårdslöst men lev inte som en fegis.
Ingen bestämd definition.
Svenska akademin har på sin hemsida, ingen definition av kärlek. på NE.se lyder; Någon på en gång uttömmande och allmänt accepterad definition av kärlek kan knappast ges. De ända definitioner jag hittar är halv smöriga poetiska smörjor med de sötare orden efter de andra..
Folk säger att kärlek är enkelt.
Jag säger. Ha! Det är världens största lögn. Kärlek som den där vackra sagan som alla kunde få. Det funkade för Sheakspeare men sen gick det utför. Nu är kärleken sällsynt. Det är mer fejk än äkta.
Hur ska jag kunna tro på kärlek om jag var dag ser skilsmässor, otrohet och en mängd andra kärlekstjuvar?
Ska jag naivt lita på kärleken, att när den väl hittat till min dörr att den aldrig ska vandra till min granne? Att den stannar i vått och tort i alla lägen.
Folk säger att kärlek är enkelt.
Jag säger. Ha! Det är världens största lögn. Kärlek som den där vackra sagan som alla kunde få. Det funkade för Sheakspeare men sen gick det utför. Nu är kärleken sällsynt. Det är mer fejk än äkta.
Hur ska jag kunna tro på kärlek om jag var dag ser skilsmässor, otrohet och en mängd andra kärlekstjuvar?
Ska jag naivt lita på kärleken, att när den väl hittat till min dörr att den aldrig ska vandra till min granne? Att den stannar i vått och tort i alla lägen.
Jag pratade med min mamma och hon sa det, man har en plan, en dröm-makvinna. Men sen när man väl träffar kärleken, så slås alla drömmar undan. Din "typ" hade kanske varit en lång blond fotbollspelare men när du träffade den kotra brunhårige arkitekten så föll du pladask för dennaoch det spelar inte längre någon roll vad du hade tänkt dig innan. Mamma är inte den ända so visar att den här teorin är sann. Även andra jag känner har fallit för samma sak.
Tror ni inte på den här teorin, påstår att det äldrig hänt er etc etc så kan jag bara säga att antingen är ni lyckligt lottade och hittade kärleken i den typen du först blev intresserad av, eller så har du aldrig känt riktig kärlek. Jag vet att jag nog inte känt riktig kärlek som så, men jag tror på teorin.
Kärlek är slumpmässig. Vet aldrig när, hur eller vart den inträffar.
Kärlek är svårt, jag inser att hur mycket jag än försöker skriva och analysera så blir det bara en massa goja och inge klarare blir det inte.
Det bästa och mest vettiga man kan säga om kärlek är nog att lyssna på National Encyklopedin.
Någon på en gång uttömmande och allmänt accepterad definition av kärlek kan knappast ges
Tror ni inte på den här teorin, påstår att det äldrig hänt er etc etc så kan jag bara säga att antingen är ni lyckligt lottade och hittade kärleken i den typen du först blev intresserad av, eller så har du aldrig känt riktig kärlek. Jag vet att jag nog inte känt riktig kärlek som så, men jag tror på teorin.
Kärlek är slumpmässig. Vet aldrig när, hur eller vart den inträffar.
Kärlek är svårt, jag inser att hur mycket jag än försöker skriva och analysera så blir det bara en massa goja och inge klarare blir det inte.
Det bästa och mest vettiga man kan säga om kärlek är nog att lyssna på National Encyklopedin.
Någon på en gång uttömmande och allmänt accepterad definition av kärlek kan knappast ges
My new me
Ny frippa gott folk! Kort och vitt blidde det!
puss
"Mamma, är det här min stil?"
Dessa ord kom ur en liten tjej på max 10 års(förmodligen yngre) mun. Jag gick runt på stan och letade efter det ena och det andra för att förhoppningsvis kunna explodera men egen garderob en vacker dag. När jag var inne på JC och skulle kolla på smycken var det en (ung)mamma och hennes dotter som tillsammans med mig hetsade runt i rean. Dottern plockade upp halsband, efter armband efter örhängen och frågade ideligen sin mamma; Är det här min stil? Det här är min stil. Gissa om det här är min stil? Mamman i sin tur lät som att hon hade hört detta, ett antal gånger.
Vad sjukt! tänkte jag. Flickebarnet är inte över 10 sträcket än och har redan skaffat sig en specifik "stil". Den i sin form kan nog variera från vecka till vecka men den är fortfarande identifierbar. Jag tänkte på mig själv, jag hade nog ingen stil vid den åldern, men valde kläder/accesoarer som var dom finaste. Inte världens kanske finaste matchningar alla gånger, men vad gjorde det mig..
Men har dagens samhälle tvingat ungdomen att tidigt bestämma sin identitet? Att vid en ung ålder välja en roll och bli dömd för den, innan puberteten? I mina ögon galenskaper.
Men är det verkligheten som möter oss?
Kan inte barnen få vara barn och klä sig naivt i regnbågens alla färger i alla världens miss-matcningar och inte bli osäkra? Måsta de växa upp redan innan högstadiet? Jag får rysningar av vart det här kan leda. I och med att ungdomar i dagens samhälle ska växa upp så fort så väntar jag bara på att 12 åringar ska få sina egna lägenheter. I och med att flickor så tidigt som möjligt börjar använda smink och det blir allt vanligare att ungdomar får barn tidigt.
Är det här alldeles hälsosamt?
Jag tycker inte det.
Låt barn vara barn. Man är bara barn i 18 år, sen är man vuxen resten av livet. Använd den tiden!
Men har dagens samhälle tvingat ungdomen att tidigt bestämma sin identitet? Att vid en ung ålder välja en roll och bli dömd för den, innan puberteten? I mina ögon galenskaper.
Men är det verkligheten som möter oss?
Kan inte barnen få vara barn och klä sig naivt i regnbågens alla färger i alla världens miss-matcningar och inte bli osäkra? Måsta de växa upp redan innan högstadiet? Jag får rysningar av vart det här kan leda. I och med att ungdomar i dagens samhälle ska växa upp så fort så väntar jag bara på att 12 åringar ska få sina egna lägenheter. I och med att flickor så tidigt som möjligt börjar använda smink och det blir allt vanligare att ungdomar får barn tidigt.
Är det här alldeles hälsosamt?
Jag tycker inte det.
Låt barn vara barn. Man är bara barn i 18 år, sen är man vuxen resten av livet. Använd den tiden!
Vart är världen på väg?
10de juni 1991 började som en helt vanlig dag för USA men slutade i kaos. Framför en grundskola stod 11 årige Jaycee Dugard och väntade på sin styvfar som skulle hämta henne efter skoldagen var slut. Detta ändrades drastiskt då 2 främlingar kidnappade henne med syvpappan som ögonvittne och sedan vara borta i 18 år. Föräldrarna lär ha antagit att dottern var död och skulle inte komma tillbaka.
Men för en gångskull så slutar sagan "lyckligt". Hon hittades av en slump och fick komma tillbaka till sina nära och kära som 29 åring. Med en hel skolutbildning förlorad och 2 döttrar.
Jaycee hade i 18 år blivit en sexslav till sina kidnappare. Hon födde sin första dåtter som fjortonåring och sin andra som 18 åring.
Trauma efter trauma har varit majoriteten av hennes liv och hela hennes döttrars tid.
När hon nu äntligen nått friheten så har hon fått 20 miljoner dollar i skadestånd av delstaten Kalifornien. Då slog det mig. Kvinnan har under större delen av sitt liv både blivit fysiskt och psykiskt misshandlad. Inga pengar i världen kan ta bort de minnen som förevigt kommer att vara inristade som en skräckfilm i hennes minne. Hennes döttrar som hon älskar, kommer alltid att ha en pappa som kidnappade och misshandlade henne, i 18 år.
Det är ironiskt hur världen alltid speglar tillbaka allt till pengar. Krig, Traumatiska händelser, skador, misstag. Jag kan göra listan oändlig.
Vi har en värld, uppbyggd på pengarnas värde. Att betala en kvinna en enorm summa pengar som ett tarvligt "förlåt" och ett billigt sätt att inte känna skam.
Visst kunde inte staten veta att en 11 årig flicka skulle bli kidnappad en vanlig måndag och sedan 18 år senare bli fri med allvarliga mentala skador för resten av livet. Men jag tror ärligt talat inte att pengarna hon får kommer att göra henne lyckligare i mån av mental hälsa. Hon är förmodligen ekonomiskt oberoende i större delen av sitt liv men vad gör det om hemska minnen hemsöker henne lika länge?
Irritationen bygger upp sig inom mig och fegheten från världens starkaste och mäktigaste stater och länder alla har är chockerande.
Usch.
Men för en gångskull så slutar sagan "lyckligt". Hon hittades av en slump och fick komma tillbaka till sina nära och kära som 29 åring. Med en hel skolutbildning förlorad och 2 döttrar.
Jaycee hade i 18 år blivit en sexslav till sina kidnappare. Hon födde sin första dåtter som fjortonåring och sin andra som 18 åring.
Trauma efter trauma har varit majoriteten av hennes liv och hela hennes döttrars tid.
När hon nu äntligen nått friheten så har hon fått 20 miljoner dollar i skadestånd av delstaten Kalifornien. Då slog det mig. Kvinnan har under större delen av sitt liv både blivit fysiskt och psykiskt misshandlad. Inga pengar i världen kan ta bort de minnen som förevigt kommer att vara inristade som en skräckfilm i hennes minne. Hennes döttrar som hon älskar, kommer alltid att ha en pappa som kidnappade och misshandlade henne, i 18 år.
Det är ironiskt hur världen alltid speglar tillbaka allt till pengar. Krig, Traumatiska händelser, skador, misstag. Jag kan göra listan oändlig.
Vi har en värld, uppbyggd på pengarnas värde. Att betala en kvinna en enorm summa pengar som ett tarvligt "förlåt" och ett billigt sätt att inte känna skam.
Visst kunde inte staten veta att en 11 årig flicka skulle bli kidnappad en vanlig måndag och sedan 18 år senare bli fri med allvarliga mentala skador för resten av livet. Men jag tror ärligt talat inte att pengarna hon får kommer att göra henne lyckligare i mån av mental hälsa. Hon är förmodligen ekonomiskt oberoende i större delen av sitt liv men vad gör det om hemska minnen hemsöker henne lika länge?
Irritationen bygger upp sig inom mig och fegheten från världens starkaste och mäktigaste stater och länder alla har är chockerande.
Usch.
Håret.
Håret som på oss flesta bekläder våra huvuden är ett känsligt ämne. För det finns så många olika tankar och argument för avd som är eller inte är.
För vissa individer är det bara något som är i vägen för ögonen, kliar i nacken eller helt enkelt stör i vardagen. man klipper, eventuellt rakar av sig rubbet för så lite stör moment som möjligt. denna grupp innebär flest killar men även tjejer gör detta.
För andra så är det i princip heligt. Man blir gråtfärdig så fort man nämner en frisör. Håret är väldigt privat för dessa människor.
Sen finns det dom som anser att håret är en accesoar som gärna alterneras med någon månads mellanrum. Tillslut med för lite hår att klippa i så att det blir ett halvhjärtat försök att färga håret för att upfylla sitt behov av förändring.
En yttligare typick grupp är dom som ända sen barnsben haft samma hårlängd, hårfärg, frisyr helt enkelt sedan de sprang på barnsben. Våga alternera dig själv människa!
Jag känner nu hur totalt värdelöst det här inlägget blir, men bättre än ingenting, right?
Jag ser mig själv som en klar typ 3. Den som tycker att håret är till för att förändras och blir det fult, ja då växer det väll ändå ut igen om ett tag. Tålamodet är kort och det långa håret man funderar på blir lixom aldrig riktigt av.. Istället blir det oftast kortare...
Knasigt värre!
För vissa individer är det bara något som är i vägen för ögonen, kliar i nacken eller helt enkelt stör i vardagen. man klipper, eventuellt rakar av sig rubbet för så lite stör moment som möjligt. denna grupp innebär flest killar men även tjejer gör detta.
För andra så är det i princip heligt. Man blir gråtfärdig så fort man nämner en frisör. Håret är väldigt privat för dessa människor.
Sen finns det dom som anser att håret är en accesoar som gärna alterneras med någon månads mellanrum. Tillslut med för lite hår att klippa i så att det blir ett halvhjärtat försök att färga håret för att upfylla sitt behov av förändring.
En yttligare typick grupp är dom som ända sen barnsben haft samma hårlängd, hårfärg, frisyr helt enkelt sedan de sprang på barnsben. Våga alternera dig själv människa!
Jag känner nu hur totalt värdelöst det här inlägget blir, men bättre än ingenting, right?
Jag ser mig själv som en klar typ 3. Den som tycker att håret är till för att förändras och blir det fult, ja då växer det väll ändå ut igen om ett tag. Tålamodet är kort och det långa håret man funderar på blir lixom aldrig riktigt av.. Istället blir det oftast kortare...
Knasigt värre!
Klump-mjölk i snabbkaffe. Mums?
Ni vet inlägget jag gjorde för några dagar sen, om hur bloggarna sprider sig som ett virus över den världsvida webben. Hur det fanns helt meningslösa bloggar som inte hade med något alls att göra. etc etc.
Jag reflekterade över detta ett tag, då jag oxå fått respons på inlägget om hur jag inte heller var en originell bloggare som nyss kom på krönikan.
Nä, jag vet men det har inte med saken att göra. Jag skriver det jag ser och hör och jag säger inte att jag inte är en del av det jag kritiserar. Ingen är perfekt.
Hur som helst så inträffade en otroligt ironisk händelse en solig fredagkväll tillsammans med föräldrarna efter en god middag. En liten text som skrevs alldeles efteråt.
Jag är inte den som dricker en latte på stan i mitt perfekta liv. Jag har en tendens som den dödliga människa jag är göra en kopp snabbkaffe med mjölk i som skär sig med värmen och skapar en stor snorklump i botten av koppen. Mums!
Men sån är jag. Jag är inte perfekt, inte "normal" och inte mainstream.
Underbarast är det när människor, eller låt mig säga robotar, som inte gör några fel eller snedsteg (alls!!), Gör det som är säkert och "normalt", det värsta som kan inträffa är att vara en ensam individ.. Oj vad farligt! När såna männis.. Robotar pekar ut det jag gör "fel" eller konstigt. 'Man kan inte ja en rosa tröja och röda skor' tex. Men om jag anser det då?
Perfektion är blä och allt annat kaos är skoj!
Och snälla håll tummarna i framtiden för min fördel så att mtt kaffe får ha vanlig mjölk i. Tack!
Puss o kram alla solstrålar.
Jag reflekterade över detta ett tag, då jag oxå fått respons på inlägget om hur jag inte heller var en originell bloggare som nyss kom på krönikan.
Nä, jag vet men det har inte med saken att göra. Jag skriver det jag ser och hör och jag säger inte att jag inte är en del av det jag kritiserar. Ingen är perfekt.
Hur som helst så inträffade en otroligt ironisk händelse en solig fredagkväll tillsammans med föräldrarna efter en god middag. En liten text som skrevs alldeles efteråt.
Jag är inte den som dricker en latte på stan i mitt perfekta liv. Jag har en tendens som den dödliga människa jag är göra en kopp snabbkaffe med mjölk i som skär sig med värmen och skapar en stor snorklump i botten av koppen. Mums!
Men sån är jag. Jag är inte perfekt, inte "normal" och inte mainstream.
Underbarast är det när människor, eller låt mig säga robotar, som inte gör några fel eller snedsteg (alls!!), Gör det som är säkert och "normalt", det värsta som kan inträffa är att vara en ensam individ.. Oj vad farligt! När såna männis.. Robotar pekar ut det jag gör "fel" eller konstigt. 'Man kan inte ja en rosa tröja och röda skor' tex. Men om jag anser det då?
Perfektion är blä och allt annat kaos är skoj!
Och snälla håll tummarna i framtiden för min fördel så att mtt kaffe får ha vanlig mjölk i. Tack!
Puss o kram alla solstrålar.
Jazzen Gospeln och Musiken
Så jag växte upp med A-teens och en ung Britney Spears. Det var hippt, lätt och snyggt! Jag älskade Emilia som sjöng "big big world". Jag tyckte redan då att det soundet var galet snyggt. Genom åren har musiken varit en stor del av mitt liv och både speglat vem jag är och hur jag mår. Så jag har haft perioder med gladare pop låtar och perioder med lugnare ballader. Men jag har nog insett att jag mer är en blues brud som gillar tryck i texten. Akustiskt blev min grej.
Jazzen gjorde mig lycklig och gospeln mitt frihets rop!
Jag tror på att beskriva en människa genom dess musiksmak. I mitt hjärta är Movits! härliga jazz rapp, Jack Johnsons plinkande på ukulelen och Håkan Hellströms sjömans-pop förevigt inristade. Andra favoriter är party hoffmaestro och härliga Lasse Winnerbäck, glöm inte miss Li och en ny-gammal favorit är Veronica maggio. Detta är ju bara de som är moderna kändisar men självklart finns det klassiker på favorit-hyllan. Elvis Presley är en cool snubbe tillsammans med Barbra Streisand och Monica Zetterlund som hyllas av denna blonda Svenne.
Så med tanke på vad jag lyssnar på så kanske man kan anta hur jag är? Jag tror på det.
Asså, jag diggar mycket andra svennar som cornelis wreesvijk och diggar det som var, retro brud i musiken kan jag kallas..
Trender kommer och går men musiken är den som består.
Ha't och sola inte för mycket!
Pöss o kräm
Jazzen gjorde mig lycklig och gospeln mitt frihets rop!
Jag tror på att beskriva en människa genom dess musiksmak. I mitt hjärta är Movits! härliga jazz rapp, Jack Johnsons plinkande på ukulelen och Håkan Hellströms sjömans-pop förevigt inristade. Andra favoriter är party hoffmaestro och härliga Lasse Winnerbäck, glöm inte miss Li och en ny-gammal favorit är Veronica maggio. Detta är ju bara de som är moderna kändisar men självklart finns det klassiker på favorit-hyllan. Elvis Presley är en cool snubbe tillsammans med Barbra Streisand och Monica Zetterlund som hyllas av denna blonda Svenne.
Så med tanke på vad jag lyssnar på så kanske man kan anta hur jag är? Jag tror på det.
Asså, jag diggar mycket andra svennar som cornelis wreesvijk och diggar det som var, retro brud i musiken kan jag kallas..
Trender kommer och går men musiken är den som består.
Ha't och sola inte för mycket!
Pöss o kräm
Så jävla rättvist!
Straffar är inte min grej men Fan vad rättvist! Efter mycket fel i både spel och dömande så vinner äntligen det rätta laget! USA stretade som myror medans brasilianskorna oxå jobbade på men hade domaren på sin sida, matchen igenom.
Målvakten Hope Solo för USA var grym och har redan blivit en ny Inspirations förebild.
Målvakten Hope Solo för USA var grym och har redan blivit en ny Inspirations förebild.
